Att gå på i ullstrumporna

1 mars 2020

---

Det blev garn över efter ponchon, jag väntade inget annat heller. Det ingick i mina planer att sticka ett par sockor med längre skaft i samma eller liknande mönster. En färg är på upphällningen, men i övrigt ska jag nog få till det.

Jag har märkt att kvinnor ofta är frusna om fötterna. En del gäster kan ha med egna sockor när de kommer och hälsar på under den kalla delen av året, medan andra antingen ber om att få låna ett par eller så inte.

Under de senaste åren har jag insett hur bra det känns att sticka båda sockorna parallellt. Det vill säga att då den ena är färdig är den andra nästan klar. Det samma gäller vantar. Jag tror att jag började för fem och ett halvt år sedan då jag bestämde mig för att sticka upp mitt garnlager i stället för att bara köpa mer garn.

I början var det enkelt att sticka mönstervantar då det var mer troligt att färgerna skulle räcka. Då den första garnsorten nådde botten tog jag det som en utmaning att inte köpa mera garn som bottenfärg. Det hade varit en för enkel lösning, jag väljer ju inte den enklaste vägen, nej.

---

Tidigare i vinter tvåändsstickade jag ett par sockor med mönster i lökskal. Efter den stora växtfärgningen 1991 har jag färgat en gång till, med lökskal. Även det med grått och vitt garn och efterbad, men endast en sorts betning. Det blev alltså fyra olika nyanser.

Jag hittade ett intressant mönster i en bok och anpassade det till mina behov. Det knepiga med det här mönstret var att det hade två parallella mönsterrapporter som var olika stora. Det gjorde att jag måste sticka tre hela rapporter av den större innan ”mönstret” började om.

Jag tycker bäst om att sticka mönster som jag har en chans att lära mig utantill eller som jag från stickningen kan se hur mönstret ska fortskrida.

Skillnaden i stickfastighet mellan vanlig mönsterstickning, med flotteringar på baksidan och tvåändsstickning, med en mer sammanbunden avigsida är inte så stor på bredden. På höjden tenderar maskorna att vara lite mer avlånga i vanlig mönsterstickning medan de i tvåändsstickning blir nästan kvadratiska.

De här sockorna börjar med en resår, men tvåändsstickade sockor kan också göras utan resår och i stället stickas med olika alternativ som motverkar en rullande kant. Jag gjorde t.o.m. en vanlig häl, men tvåändsstickad.

I tvåändsstickning stickar man traditionellt sett alltid runt, eftersom fram-och-tillbaka-stickning påverkar utseendet något, men speciellt mycket om man tvinnar trådarna åt olika håll vartannat varv. Jag ville se hur jag skulle lyckas, om det skulle gå, om jag skulle godkänna resultatet. Stickat i två färger syns det inte så stor skillnad i den ”mossade” ytan mellan flerfärgsstickat och tvåändsstickat.

En sak som någon kan stöta sig på med mina tvåändssockor är att de inte ser så släta ut som vanliga mönsterstickade eller enkla sockor. Det beror till stor del på att hälen stickas på olika sätt och dels också på att jag oftast inte ger dem den där sista finishen med fuktad duk och att ligga i press.

Att gå och lägga sig med kalla fötter är ett otyg. Det dröjer mycket längre innan man somnar om fötterna är kalla. Därför rekommenderar jag nattsockor till alla med kalla fötter. Då fötterna är ”upptinade” ”lossnar” sockorna av sig själva. Risken att de stannar på ända till nästa morgon är rätt liten.

(Mellan ponchon och de matchande långskaftade sockorna hann jag också med ett par vanliga och delvis återvunna sockor med 20 cm resår. En överloppsmössa revs upp, garnet sköljdes upp, fick torka och rakna lite innan det nystades. Garnåtgången till en mössa är mindre än till ett par sockor, så jag stickade resåren i ett kompletterande garn.)