Förakta inte den anspråkslösa början, den är en viktig referens

18 maj 2020

För att kunna se sina egna framsteg är det viktigt att minnas var man har börjat. Jag har sagt till mina adepter, efter att de uttryckt missnöje med något i sitt första alster, att det är något värdefullt, spara det så att du kan jämföra senare och konkret se hur du har gått framåt. Det mesta som man påbörjar kräver övning för att man ska bli duktig. För en del går det snabbare, för andra tar det längre tid att uppnå vana, jämnhet, förutseende, smidighet, självständighet m.m.

---

---

Mina första tvåändsstickade vantar kämpade jag med hösten 1990. Jag valde att börja med två färger och en alternerande färg, för jag tänkte att det skulle vara enklare att se om det blev rätt eller fel. Jag valde att göra en rak tumme, eftersom den är lättast.

Trådarna skulle hållas i höger hand, men den lydde inte riktigt. Trådarna tvinnade sinsemellan och måste snos upp, men de stora 100g-nystanen var stora och tunga och tråden satt inte fast i nystanet, varför det oftast förlängde tråden ytterligare i stället för att tvinna upp. Det försvårade stickandet att inte propert få bort trasslet och jag ville kasta nystanen ifrån mig då trådarna luddat ihop sig riktigt mycket.

---

Mosstickning ger ytstruktur Slätstickning

---

Jag började med det enklaste, stickade varannan maska och bytte om nästa varv. Jag brukar kalla det att ”mossa”. Vanlig enkel mosstickning går ju ut på att varva aviga och räta maskor på samma eller liknande sätt, så det var ett bekvämt ord att låna.

Sent omsider kom jag på att jag kunde byta ut mossen mot staplar. Då jag var klar med hoptagningen var jag inte nöjd. Vanten blev för kort. Hur skulle jag lösa det? Jag löste det genom att i uppläggningskanten virka upp nya maskor. Med rätt grovlek på virknålen (ungefär som stickorna) blir det samma tjocklek, töjbarhet och textur på de två olika teknikerna flerfärgsvirkning och tvåändsstickning, vilket gör att de bra kan kombineras. Virkningen är något mera stum.

---