Förnyad sjalkant
- Mariannes Maskor
- 11 sep. 2021
- 1 min läsning
11 september 2021
Fantasin kittlar mig. Ska jag virka uddar på kanten? Från yllesjalen, som jag har använt i flera vintrar och som jag köpte begagnad för ännu flera år sedan, har det länge lossnat polyesterfransar. De har lämnat som visitkort efter mig då de fastnat i dragkedjan och jag har försökt få lös dem för att kunna stänga eller öppna den. Irriterat har jag tänkt att jag borde ta bort hela fransen, men det blev inte av under förra säsongen heller – men nu, nu är det gjort.

Att samla på sig saker kräver sitt utrymme. Några gamla virknålar behöver inte så mycket förvaringsutrymme, men nog har de trillat i vägen för mig då jag har behövt använda bara de grövre. Jag fascinerades av den lilla skyddshotten och köpte rubbet. Kanske skulle de komma till användning någon gång.

Jag har virkat en spets av sytråd, men det är trettioett år sedan. Efter att ha sprättat lös den osnygga fransen undrade jag för mig själv om jag skulle krusidulla kanten efter att jag ”overlock-virkat” kanten, men... nä, jag ids inte satsa på det. Jag har mer arbete som väntar.
Jag har även en blå sjal, som jag har tagit bort franskanten på, men den fållade kanten hölls hel på den, medan jag märkte att på den här, med svart botten, hade jag oavsiktligt skadat sömmen, så jag tyckte att det var bäst att snygga till den lite och hade inte lust att bara sy en ny söm. Det gick enkelt med en fastmaska och en luftmaska i rapporten. Och praktiskt var det att sätta trådrullen i en mugg, så hölls den på bordet framför mig.

Comentarios