Ge – bort – sockor med hjärtan

3 juni 2022

---

Att ge är en aktiv handling och det mesta vi ger är med välvilja i sinnet och av kärlek till och omtanke om vår nästa. Vi kan känna att det inte räcker med ett verbalt ”Tack” – om det är av tacksamhet vi ger. Det kan också hända oss att vi ger för att vi känner att vi står i skuld till någon för någonting. Den här sortens gåvor kan innehålla en del problematik. Den kan utvecklas till att bli någon sorts prestige i kombination med tradition. Är det här något som har bidragit till det nya beslutet att förbjuda gåvor och presenter till lärare (julgåvor och gåvor vid läsårets slut)? Att man försöker överträffa varandra i givandet? Då har givandet blivit en tävling och en prestige. Bort med det. Det är som att köpa en vara, betala i kassan och innan man lämnar affären dessutom ge en frivillig gåva för att man fick handla i just den affären. Ju finare gåva desto mera välkommen har man känt sig.

---

---

Ja, det här är definitivt inte ett par sådana sockor, utan dem ger jag bort utan baktankar. Jag hittade restgarn på en loppis för en lagom peng. Nu ville jag sticka av den härliga rosa-blandningen och det blev ett par sockor med hjärtan på. Jag vägde garnet för att se om det skulle räcka till ett par. Mmm, det verkade bli lite knappt. För att maximera åtgången mätte jag upp garnet på mitten och nystade upp det. På det sättet minimerar jag risken att ”bli utan” till den andra sockan (eller vanten, allt som det brukar vara två av). Jag brukar känna mig friare att experimentera i mönster om jag vet att möjligheten finns att få den andra sockan likadan. Jag rustade mig med lite extra garn ifall att om... och det nystanet fick jag ta till. Döm om min förvåning då det lämnade endast 1,8 meter kvar av det mörkare rosa. Det är tveksamt om det hade räckt att sticka ett enda varv längre före hoptagningen på båda sockor.

---