Hur man undviker vargar och att det skiter sig

9 juni 2020

Ett nytt projekt har påbörjats, denna gång i bomull. Jag fick ett önskemål om att göra två par halvvantar för sommarbruk. Det är mina första par halvvantar i bomull, däremot har jag gjort några par fingervantar.

För att jag har så lite referensmaterial, tänkte jag göra några extra par, så har kunden lite att välja på och jag behöver inte känna samma press på mig att måst lyckas genast.

---

---

Känslan jag har nu motsvarar lite en författares research. För att kunna skriva om något som man inte själv upplevt, behöver man ta reda på lite bakgrundsinformation för att det man skriver ska bli trovärdigt.

Det finns olika benämningar på produkter som inte uppfyller måtten. Att något är ett ”måndagsexemplar” är allom bekant. Under helgen har man glömt hur arbetet skulle gå till och det blir lite fel i produktionen. Man är kanske lite ouppmärksam eller oförsiktig och så ”skiter det sig”.

Ibland kan man träffa på fabriksbutiker som säljer andra-klass-varor. Om min far hade snickrat något där mått eller snitt blivit fel kallade han sekunda-varan för ”varg”. Ofta går den nog att använda, men i något avseende är den inte lika bra som en prima vara.

Ett sätt att medvetet minska antalet ”felprodukter”, då man provar på något nytt i stickning, är att man gör ”stickprov”, man stickar en provlapp för att se stickfastigheten. Hur tät och elastisk är den? Då kan man mer exakt räkna ut mask- och varvantal i sin design.

Ibland vill jag öka mina prima varor genom att göra fler alternativ, för då kan beställaren eller kunden välja det som för just den personen är bäst storlek, mönster eller utförande. Här är ett litet prov på mönstret.

---