Ibland är det ingen tvekan om när ett arbete är helt klart

30 januari 2021

Frågan är när man riktigt ska sluta fila och förbättra sitt material. Det kan vara en text som man har skrivit. Man har skrivit, strukit och lagt till. Det kan handla om en målning eller ett konstverk. Man målar ovanpå, skrapar eller suddar bort. Ett hantverk är inte annorlunda. Man slipar och slipar för att få en slät yta och är inte helt säker på om man ska vara nöjd eller hålla på en stund till.

Jag beställningsstickade några par halvvantar. Det fanns några detaljer jag inte var helt och hållet nöjd med, men de kanske skulle passa ändå.

Nja, tumgreppet var lite kort, vilket jag befarade, så det lovade jag förlänga. Samtidigt kunde jag göra fingerstumparna något vidare. Men hur skulle jag göra med den rikliga vidden i handleden?

Tvåändsstickning i bomull har jag inte så mycket erfarenhet av. Skulle en resår klara av att dra ihop tillräckligt även vid en tids användning?

---

---

Som alternativ till en vanlig resår (en rät och en avig) tänkte jag att jag kunde prova en vriden resår. Den kanske skulle hålla formen lite bättre.

Vriden resår stickar man genom att vrida den räta maskan. Man för in stickan ”avigt” i maskan, d.v.s. från höger sida i stället för vänster. Då får maskan en tvist motsols. Den räta maskan drar ihop sig något och framträder tydligare.

Mitt på resåren (tvärs över) stickade jag ett hålvarv. Jag stickade ihop maskorna två och två med ett omslag mellan varje hoptagning. Det här skulle bli ett vikvarv och på insidan stickade jag en helt vanlig resår med en rät och en avig.

Då jag hade sytt fast kanten på insidan och den första vanten var klar, visste jag instinktivt att NU var den klar. Eventuellt kunde jag tänka mig att prova göra även fingrarna i mörkrosa vriden resår i stället för tvåändsstickade i aviga och räta varv. Åh, vad jag gillar dem nu!!