Kanske sista paret tredubblavantar?

14 maj 2021

Snart är vantparet klart. Vad blir det sedan? Abstinens, som efter att 9000-bitarspusslet var klart? Njää, det tror jag väl inte, men nog lite saknad efter femton par likadana vantar i olika färger. Ja, fast jag hade tänkt sticka om de blå vantarna, som jag inte blev helt nöjd med då det blev lite ofrivillig randning. Jag tror att jag kan bättre. Vi ska se.

---

---

Det finns tröjprojekt, sommarstickprojekt, sömnadsprojekt och framför allt trädgårdsarbeten som väntar. Det har blivit lite för lite vila de senaste veckorna. Det är så att jag börjar stämma in i låten ”Ge mig ungdomen åter”. Jag är öm i kroppen lite här och där, fast det gör inget, men att känna att kroppen inte samarbetar är det värsta, att jag inte orkar som jag vill.

Jag tänkte nyligen på hur mycket det finns som jag ännu skulle vilja hinna göra innan fysiken blir så dålig att jag kanske måste minska på mitt handarbetande eller rent av sluta. Just nu känns det som att sinnet vill trappa upp rejält, medan kroppen säger att jag ska trappa ner i motsvarande grad. Före femtio samlar man på sig saker och efter femtio inser man hur mycket man har samlat och att man behöver använda upp/ge bort/sortera och eventuellt kassera för att efterkommande ska slippa göra det som skulle höra till en själv att göra: Städa efter sig.

---

Idag fick jag också lite avsättning för pärllagret och gjorde en pärlängel. Jag passade på att bidra till en födelsedagspresent.

Bilden visar en gammal modell som jag sparat, för att ha ett konkret exemplar att titta på, om det skulle behövas. Eller att visa upp som illustration, som nu.