Lila tredubblavantar och följderna av olika partinummer

6 mars 2021

Stickorna klirrar fast fingrarna nyss var så styva och smärtande. Det har börjat bli så. Handgreppet om en tvåändsstickning är annorlunda än vid en vanlig mönsterstickning. Inte mig emot, jag har trettio års erfarenhet av det, men kroppen har åldrats med sjukdom som påverkar utvecklingen. Grrr, det är hart när omöjligt att acceptera för mig, då jag känner att jag har så mycket ostickat ännu.

Den lila vanten började bra. En bit efter tumgreppet blev det dags med ett nytt nystan. Skarv på ena tråden. Nystanet tog slut. Skarv på andra tråden. Hmm, det är väl tråden som ”vänder sig” lite olika, som vanligt. Jag får väl tvätta vantarna så jämnar det ut sig. Vanten klar. Nää-ä! Det är inte sant!

Ja, det hände också mig nu. Olika partier i färgningen. Det är samma lila, men ändå inte. Ny härva. ÄÄÄÄÄ! Vanten är ju klar. Färgskiftningen ändrar inte fast hur jag skulle tvätta. Vanten blir sekunda om jag lämnar den såhär och paret därmed. Kvääk!

Finns inget val, det är bara att riva upp fram till pilvarvet, där kan jag byta färg, för efter mönsterbården är det nästintill osynligt för ögat. Sprätt, sprätt, sprätt. Att jag inte såg det genast. Självförebrående genomför jag korrigeringen, så snart den andra vanten är klar har jag nästan glömt det hela. Nästan sant. Så länge jag ser en tredubbelvante framöver kommer jag att påminnas om det. Så länge kan ett misstag sitta i, trots att det blivit korrigerat.

---