När jag behövde en utmaning i min tvåändsstickning

1 april 2020

Efter en grovstädning hittade jag min bortglömda och halvfärdiga utmaning i tvåändsstickningsväg. Ja, det är väl nog drygt tio år sedan som jag fick mig tillsänt lite strumpstickor från utlandet. Jag hade efterlyst strumpstickor finare än 1,5. Det var de finaste stickorna som fanns bland mammas ”ärvor”.

Jag införskaffade det finaste ullgarn jag kände till, kamullgarn 28 tex x 2 där 100 gram motsvarar ca 1600 meter. Det är samma garn som används till vävning av tyg till folkdräkter.

Jag hade nyss stickat ett par vantar med stickor 1,5 och 96 maskor och nu skulle jag sticka samma vante med stickor 0,5 . Ja, det blev lite pillrigt och marigt, för stickorna var trubbiga i ändan och så mjuka att jag behövde greppa dem på annat sätt än jag vanligen gör.

---

---

Det var svårt att sticka, därför att maskorna smet ofta av stickan i flera olika moment. Jag började tappa tålamodet och tänkte att jag nu var lite finurlig då jag kom på att jag skulle kunna använda en knappnål som hjälpredskap. Det visade sig funka lite sämre än jag tänkt, för knappnålen var 0,75 i storlek och blev lite grov och otymplig att plocka upp maskan med.

I något skede föll stickningen i glömska och jag blev påmind om den någon gång och tänkte på vad jag skulle göra med den. Skulle jag göra den till en brosch? Skulle jag sticka den klar?

Skulle jag låta den vara? Ja, jag har ännu inte bestämt. Den har hunnit bli lite gråsolkig av allt tummande med orena fingrar. Hm.

Stickningen har 12 maskor/cm. Stickningen bredvid har stickor nr 3 och ca 3,5 maskor/cm.