När valet blir för fritt

18 november 2020

Då man har väldigt många alternativ att välja mellan, kan man bli ambivalent (fast, ibland räcker det med två alternativ för att bli det). Det kan leda till att man väljer något helt annat än det man har som alternativ. Man kanske väljer något gammalt och vant i stället för något nytt som man tänkt på. Det blev så idag. Jag fick välja vaaad som helst. Ett egoistiskt projekt, något stort, att sticka eller sy – vad som helst.

Jag sorterade bland påbörjade nystan i ”pågående väskor” och ställen med tyger, men inget sa mig att det var just det, snarare inte det. Nystan och färger brukar tala till mig med ”ta mig” eller ”välj mig”, så där som då man i de lägre klasserna valde lag på gympan.

Jag förde bort några saker ner till ”storlagret” och där var det en korg med mjuka garner som viskade att ”du skulle ju kunna fortsätta sticka sådana där fina ”tredubbla” vantar”.

---

---

Tredubbla blir de genom att jag har en enkelstickad innervante och en tvåändsstickad yttervante. Den tvåändsstickade är redan dubbel i sig, eftersom den ”lediga” tråden är antingen framför eller bakom den stickade maskan och tekniken gör textilen tätare.

Så, jag stickade ett par innervantar nästan helt färdiga idag. Något par framöver ska jag sticka på tid, så jag får veta hur länge det tar. Min ”ork-tråd” klipptes av i kväll och det lämnade en och en halv tumme att avsluta i morgon. Jag ska sticka några par innervantar i lite olika färger innan jag börjar tvåändsstickandet och planeringen av yttervantarna. Jag har förlagt mönsteranteckningarna från förra perioden, så det blir att även här prova ut vilken stickgrovlek som jag har använt mig av. Det skulle ju vara tråkigt om den yttre vanten blev mindre än den inre. Det är inte bekvämt då det veckar sig i fodret.