Nästan en guldstjärna för sitt arbete
- Mariannes Maskor
- 8 okt. 2020
- 1 min läsning
8 oktober 2020
Äntligen fick jag klart ett handarbete! Efter att jag kom in i en tröghetsperiod i maj-juni är jag nu tillbaka, om än i saktare takt. Jag hittade på loppis färdigt utklippta delar till en röd yllekappa och den har jag nu fått ihop till ett tämligen tillfredsställande resultat. Det är alltid så att då man gör något första gången gör man det på ett sätt, men skulle man få göra om det finns det alltid något som man skulle ändra eller göra annorlunda.
Det finns sålunda alltid en förbättringspotential och det är förståeligt att prototyper kan ha ”barnsjukdomar”. Jag skulle väl ha haft vinklade veck även frampå och alla dylika ännu lite mer i sidan än vad det blev. Och fickorna kanske skulle ha blivit lite annorlunda.
Men, det jag kunde ändra på var det broderade. Varsamt sprättade jag bort en stor del av broderiet av fjärilen. Ju mer jag hade tittat på den, desto mer missnöjd blev jag. Hm! Något spår syns det väl av ”nål- och trådhålen”, men lite korrigering av ytan blev det när jag borstade den med en gammaldags klädborste med ”plyschlugg”. Ögonen fick fransar och skärpet under fick en mun.
Under veckoslutet utförde jag trädgårdsarbete och plötsligt framför mig på marken låg det en ”silverstjärna” bland löven. Det var som att få en guldstjärna för väl utfört arbete i en barngrupp. Då jackan blev klar idag var stjärnan min belöning.
Commenti