Nöjdheten påverkar lusten till arbetet och ökar ivern

13 oktober 2020

Nu har jag tuggat på en beställning sedan början av sommaren och viljan har funnits att få den klar för leverans, men känslan har varit att jag är ständigt missnöjd med någonting. Jag har inte varit helt nöjd. Det har lett till att jag har ändrat och ändrat och ändrat på det jag har eller skall sticka.

Igår avbröt jag en vante då jag var uppe vid tumgreppet, men jag tyckte den såg ut att bli för lång och kanske också lite för smal. Jag drog ur stickorna och lade allt åt sidan.

Genast började jag skissa på ett liktydigt mönster, men efter att jag var nästan klar med det suddade jag ut alltihop. Nä, det var jag heller inte nöjd med.

---

---

Så stannade tankarna av tvärt och jag visste att nu krävs det att jag får till det, annars riskerar arbetet att stanna av helt. OCH vad händer! Jag får en idé om var jag skall lägga in lite vitt och hur jag ska ändra på mönstret och vips löper arbetet. Det är bara det att midnatt har passerat för länge sedan och jag skall upp tidigt följande morgon. Typiskt. Då det är som roligast kommer ”mamma” in och säger att ”nu är det dags att gå hem”.

Men nu är det mångdubbelt roligare att jobba på, för jag är nöjd med hur det blir att se ut. Ja, det blir ännu bättre än jag trodde. Ska jag kritisera mig själv så är det det att jag inte lyckas med jämnheten lika bra i bomull som i ylle, men det fixar sig nog till sist.