På mina fem fingrar
- Mariannes Maskor
- 24 juli 2020
- 2 min läsning
24 juli 2020
Under några vardagar i maj brukar jag arbetsdemonstrera för grupper, som till största delen består av barn. I våras blev det ingen sådan, men kanske nästa år igen?
Mitt hantverk som jag mestadels utövar som arbetsdemonstration är tvåändsstickning. Det blir då mest sockor och vantar. Det här är inte det mest intressanta för barn, så jag har till de här tillfällena i många år tänkt ut något som skulle vara intressant att ta del av parallellt med min stickning.
Första gången stickade jag kattdockor. Följande år sydde jag ärtpåsar i form av grodor, dem kom jag aldrig att dokumentera på bild. Bådadera hade jag fixat till ett ”kultapari”, en prins och prinsessa om man så vill. En grodprins har jag kvar. Kanske jag borde försöka kyssa den?
Sedan gjorde jag en uppsättning med unika fingerdockor, där alla var olika. Det var alla slags djur och fantasifigurer.
En trollslända
Under en vårutfärd med en barngrupp kom jag på att jag ännu inte bestämt mig för nästa barntema. Jag såg en fingerdocka i ett butiksstånd och tänkte att det kunde jag väl prova hur det skulle bli. Det blev helt underbart. Några barn nästan kastade sig över korgen och undrande frågade de varandra om vilken de tänkte ta. En grupp flickor gick fnittrande ut, helt begeistrade och liksom planerade vad figurerna skulle hitta på tillsammans. Kanske skulle de ha fingerdocksteater.
Året efter det hade ett av barnen börjat virka och i en bok hittade jag beskrivning på den populära sköldpaddan. Jag modifierade dem lite med broderier och hattar. Våren därpå blev det bl.a. ugglor.
Sedan började det bli lite ansträngt. Vad skulle jag nu hitta på? Jag frågade min kreative son om vad han skulle ha gillat. Efter ett tag sa han: ”Laa´ na larver!” och så blev det. De har verkliga förebilder, frambläddrade från internet. Jag försökte hitta rätta färger bland alla mina garn och broderade på. Jag minns att en larv kom från Sydafrika, där man stekte dem över öppen eld och åt dem som snacks. Detta hände innan man i Finlands butiker hade insekter till salu som mat.
Då Finland fyllde hundra år som självständig stat, tänkte jag att det fick bli den sommarens tema. Då man frågar ett litet och blygt barn "Hur många år är du?", så kan det hända att det visar upp handen och hur många fingrar gammalt det är. ”Där har jag det!”, tänkte jag. Finland fyller hundra fingrar, då blir det hundra fingerdockor! Det blev 102 olika.
Det var pryda tanter, två lyckliga studenter, och yrkesfolk s.s. musiker, kontorister, bagare och servicepersonal. Det var skridskoåkande flickor och busfrön, indianer och cowboys, bistra ordningsvakter och blåklädda poliser, gamla gummor och veteraner, ett blindstyre och en motorcykelknutte. Alla hade de någon accessoar. Det var gosedjur eller husdjur, handväskor, halsband, skridskor, sticksöm, musikinstrument, en slangbella, en käpphäst, några ”prenikor”, ett trasigt cykelhjul, en livboj m.m.
Comments