Silverkula 3

24 april 2020

Med lite större pärlor går arbetet mycket fortare, även om det blir fel och jag måste sprätta. Varför blir det fel då? Nå, i flikarna gäller det att minnas om jag är på partiet med dubbla pärlor eller enkla. Det gäller att minnas om mönstret är på ökande eller avtagande. Det gäller att ta rätt pärla, både färg och storlek. Att montera motiv rätt väg kräver också koncentration.

När man designar något brukar man göra en prototyp för att se hur den slutliga produkten kommer att se ut. I mitt fall återanvänder jag provet i arbetet. Pärlorna till mina fyra silverfärgade julkulor har varit olika stora till alla fyra kulor, det innebär att jag har fått räkna om blommans placering i fliken varje gång.

Den här provade jag att sy fliken med ett hål i och först till sist montera fast blomman. Jag tittar på kula 2. Varför ser blommorna på den annorlunda ut? Troligen för att jag har använt samma färg på småpärlorna som på flikarna. Varför gjorde jag det? Int´ sku jag ju ha gjort det!

---

---

Monteringen är lite knepig. Då flikarna är klara fästs de ihop kring upphängningens fäste. Under tiden svänger flikarna av och an som rastlösa småbarn som klänger och drar mamma i händerna med ett uttråkat ”Kom nu, mamma!”

---

---

På den andra kulan kom jag på att jag kan montera, ta av den och sedan på den igen, då jag har gjort de översta och kortaste länkarna mellan flikarna. Det var mycket smidigare att göra så. Så långt som till och med bottenstjärnans länkar går att göra fritt innan man behöver klä kulan.

Att spänna fast bottenlänkarna är också lite knepigt. Ringen runt kulans fäste hoppar gärna ut. Jag upptäckte en morgon att gårdagskvällens montering hade resulterat i det. Gick den att korrigera utan att jag måste sprätta nu igen? Till all lycka gick det med hjälp av min ”pärlsked” att böja upp pärlarbetet och jämka det på plats. Lättnad.

---