Tillräckligt utrustad?
- Mariannes Maskor
- 3 mars 2020
- 2 min läsning
3 mars 2020
Mina första verktyg bestod av mammas utrustning. Där fanns det nödvändigaste. Det var några olika storlekar av strumpstickor och långa stick-stickor, några virknålar, sy-, stopp- och knappnålar, en symaskin, ett par saxar, strykjärn, en vävstol med tillbehör, smör- och kalkerpapper, en sporre, mönstertidningar, men det som nog satte igång kreativiteten hos mig var lådan med tygbitar, tomma trådrullar och annat smått och trevligt för pyssel och som vanligen skulle ha slängts idag.
Som tonåring började jag handarbeta mera regelbundet. Då jag fyllde tretton sydde jag mig ett par ljusblåa byxor på farmors gamla tramp-symaskin. Den var rolig. I högstadiet fick jag höra att jag borde komma och visa mitt skolhandarbete lite oftare, men varför skulle jag det? Jag visste ju ordningen för det mesta.
Efter att mormor hälsat på och åkt hem, fortsatte jag att virka på hennes lila gardinkappa och som jag skulle få. Det syntes visserligen att den blev lite bredare i ena ändan, men vad gjorde det, den matchade med det lila sängöverkastet hon virkat till mig dessförinnan.
I de övre tonåren blev det tröjor. Mamma hade spunnit garn och längre fram blev det bytt fårull mot garn. Vi provade på lite färgning av garn.
Småningom började jag komplettera mammas utrustning med egna inköp. Det var främst stickor. Jag tyckte att det var viktigt att jag hade redskap till hands då när inspirationen översköljde mig.
Numera har jag samlat stickor och virknålar i en väska. Jag gick en kurs i att sy väskor och förstorade en av väskmodellerna till att passa hela utrustningen. Den fick två mellanstycken. Originalväskan innehåller sytillbehör.
För att förstå vad väskan innehöll gjorde jag applikationer på sidorna. Den ena sidan visar handgreppet om arbetet i vanlig stickning...
...och den andra sidan ett på handgreppet i tvåändsstickning.
Det är ett par fingervantar med tumkil som jag stickar i applikationen. ”Maskorna” till tummarna är satta på tråd.
Jag har inte brytt mig om att uppdatera standarden på utrustningen till senaste nytt med bl.a. strumpstickor i exklusivt trä eller utbytbara stickor till rundstickor. Lite bambustickor har jag, men de tenderar att bli böjda av tvåändsstickandet. Jag stickar inte heller med magic loop, men jag har provat på det. Då man stickar med en lång rundsticka i magic loop är det roligare att sticka om vajern är följsam och smidig. Mina gamla med plastvajer tenderar att vara lite styva och osmidiga.
Mest i användning är strumpstickor nr 2,5 och 3, därför har jag många omgångar var av dem. Mamma hade många av nr 2. Det är ju bra om man skulle vilja ha många arbeten på gång samtidigt. Fast femton är väl lite att ta i.
Comments