Varmare kläder till kallare väder
- Mariannes Maskor
- 17 sep. 2020
- 2 min läsning
17 september 2020
Höstens första storm har bedarrat. Inga större skador att rapportera, men kallare väder kräver varmare kläder var min konklusion. Tyvärr kan jag konstatera att jag ökat i omfång sedan förra säsongen och är än en gång tvungen att hitta större kläder.
Det kan vara roligt med nya kläder ibland, men inte sedan du passerat de storlekar som serveras i marketen på damavdelningen. Med startstorleken L har det inte varit så mycket kvar att ta till.
Fast ibland kan man göra ett och annat fynd! Förra veckans loppisbesök resulterade i bl.a. en kappa. Fast, den var ju inte färdigsydd utan i färdigklippta delar. ”Ja, men det syr jag snabbt ihop”, säger mitt gamla obegränsade jag.

Jag går på det och hemma konstaterar jag att det nog var som mitt nya jag anade. Jag är ändå för stor och det ska till detaljförändringar för att den ska passa. Mitt gamla jag säger: ”Men det är inga problem, det fixar jag. Vi sätter in en kil här som där.”
”Jo, sätter in och sätter in”, säger mitt nya jag. Det är en mycket långsam sömnad, ska jag säga. Två steg fram och ett steg bak är devisen då mitt gamla jag ska samarbeta med mitt nya jag. Det är mitt första handarbetsprojekt sedan det stora MS-skovet i april 2014, där jag märker att hjärnkapaciteten brister helt tydligt. Det är svårt att se nästa skede framför sig utan att ha sytt sömmen. Kappan blir klar genom tekniken ”försök och misstag”. Hur roligt är det, när det aldrig varit ett problem tidigare.
Ibland blir det riktigt fel. Kan inte annat än skratta. Mitt nya jag har inte förstått att jag inte kan ha lika ”bråttom” som tidigare, utan måste tänka efter i varje skede och se att allt är som det ska. Ja, ja. Det blev så idag. Ivrig att komma igång skulle jag sy bakstyckets söm på oket. Skillnad på avig och räta – check, men där tog det slut och det blev fel. Det märkte jag först när jag provade och undrade varför det var så mycket rullat material där det inte borde vara det. Jag hade fått en vridning på plagget. Det var bara att sprätta.
Det är ingen stor förlust om jag skulle totalmisslyckas, det kostade mig bara fem euro, men jag skulle fortfarande vara utan jacka för hösten.
Comments