Värdehöjning på dotterns slitna sockor
- Mariannes Maskor
- 9 mars 2022
- 2 min läsning
8 mars 2022
När man inte orkar eller har förstått att ta hand om sina sockor kan hålen bli stora. De blir inte så trevliga att använda om det går så här långt. Går sockorna att rädda? Den andra sockan sitter ihop, men skört. De ser fortfarande rätt trevliga ut på ovansidan.
Ja, mamma ska se vad hon kan göra...
Ibland är jag ju nog ändå välsignad, trots att livet är mest motgångar just nu. Jag hade precis antagit arbetet med att försöka få sockorna hela igen, då jag under en loppisrunda hittade exakt samma gula garn som ingår i de trasiga sockorna. Kanske det var tillräckligt för att få ihop till en stickad lapp?
Jag räknade ut hur stor lapp jag skulle behöva på den rysligt trasiga sockan och hoppades att garnet skulle räcka till två likadana. Sockorna var dessutom lite små, så jag passade på att förlänga dem med en centimeter. Jag avgjorde att det skulle vara lättare att sticka separata lappar som jag sedan sydde fast, än att jag plockade upp maskor på den försvagade sockan. Kanske riskerade jag att slita sönder sockan på något ställe i alla vändningar. Men skulle garnet räcka? Det började se knappt ut.
Ja, det blev en kort garnända över. Jag sprättade upp tån på sockan fram till stället där jag skulle sy fast lappen i tån. Det blev ju snyggt. Det var den lättaste sömmen.
Sedan fortsatte jag med den andra ändan mitt under foten. Den gick också bra. Men sidorna, jag befarade att de skulle vara för sköra för att få snygga. Att sy fast en stickad kant i en annan stickad kant, som är klippt, brukar ofta sicksackas på maskin, men det tänkte jag inte göra nu. Skulle kanten hålla att sy i? Trådarna i kanten var ju avklippta och höll väldigt liten påfrestning. Det lyckades, på något vänstervis.
Det som ibland brukar förarga mig, då jag tittar på fina bilder är hur det ser ut på baksidan. Det hjälper ju inte att vända blad, avigsidan syns inte där. Jag får bara gissa. Så, jag tänkte att jag tar en avig bild också. Jag sydde en kastsöm över den fria kanten och hoppades på att dottern skulle kunna acceptera den aningen ”bulliga” kanten i sidan av sockorna. På mina fötter funkade det bra.
Tänk, de fick ett ”nytt liv”, en fortsättning. Jag höjde deras värde igen och gjorde dem brukbara. De håller så länge de håller...
Commenti