Äpplet faller inte långt från trädet

24 februari 2020

...den röda tråden i livet för mig har varit att skapa och handarbeta.

Min första stickning gjorde jag som fem-sexåring och den fäste min mamma in i min minnesbok ”Mina första år”. Åren efteråt stickade jag två olika halsdukar, som jag använde flitigt. Parallellt lärde jag mig att både virka, sy och brodera.

Jag sydde några kramdjur bl.a. en ekorre och den hade en riktig svans av mjuk päls. Tyvärr fick den bara ett enda öra och det grämde mig. Jag visste inte hur jag skulle få till två.

Jag hade inga vänner när jag inledde min skolgång. Den första tiden satt jag därför under rasterna och broderade snedstygnsbitar, som jag hade med hemifrån. För lärarinnan som var rastvakt och som frågade vad jag gjorde kunde jag stolt deklarera att jag sydde med moulinégarn och en ”kanava-nål”. Det väckte en del uppmärksamhet.

Allt skapande var intressant. Jag fick också sätta upp en mattväv med mamma, väva delar av en matta, klippa mattväft och sy en ryamatta. Jag virkade en hund och fyllde den med små restbitar av tyg.

Jag älskade att färglägga i målarböcker. Då jag var åtta år hittade jag några stumpar färgpennor och experimenterade fram lila och orange och blev så fascinerad över att få fram fler färger än jag hade pennor.

Mamma köpte mig en blockflöjt och vi tittade i en sångbok som fanns hemma och så placerade jag fingrarna efter bilderna för blockflöjt. Sedan spelade jag efter gehör alla sånger jag hade lärt mig sjunga.

Pappa gick på snickarkurs och en kväll fick jag följa med. Roligast var det att plocka bland alla spillbitar i restlådan. Jag hittade en hund, som jag fick ta hem. Jag färglade den brun.

Min mormor virkade och handarbetade mycket och min farmor sydde. Jag var omgiven av kreativa människor och de var mina förebilder... så...

...äpplet faller inte långt från trädet.

Vovven virkade jag när jag var åtta år och har numera bara tre ben. Slitage?