Annandag påsk och en grillpromenad till Gräddjas träsk
- Mariannes Maskor
- 5 apr. 2021
- 2 min läsning
5 april 2021
Våren är på väg med krokusknoppar som väntar på sol och påskliljorna som jag satte i höstas växer upp.
Till idag planerades en grillning någonstans ute i det fria. Inte för långt borta hemifrån och inte för långt att promenera till från bilen. Det begränsar alternativen. Jag hade endast ett förslag, Gräddjas träsk.
Det är bybor som har gått samman och på talko byggt en grillplats där två traktorvägar möts mitt inne i skogen och intill ett litet träsk. Man kan starta promenaden vid riksväg 8 eller köra bil via en byväg och skogsbilväg. Väljer man det senare är det bara en promenad på cirka hundra meter.
Då ungdomarna med hjälp av eldstål och torr näver fått eld till grillen tar jag en titt vid strandkanten. Det finns stockar som stabiliserar stigen då man kommer närmare träskkanten. Då barnen var små gjordes en grupputflykt hit och då hade någon gjort en slängkälke mitt på träsket. Den var populär. Nu fanns där enbart en stor sten och is, stor som en rejäl hocky-rink, säkert bottenfrusen denna kalla vinter.
Jag lägger märke till en liten och mycket tätvuxen gran. Den omges av getpors, lingon- och blåbärsris under tallarna, som växer närmast träsket.
Elden i brasan tar sig och grillningen kan börja. Vi har med egen ved, men fyller på med ytterligare ett par klabbar som finns på plats. De har täta årsringar, man kan räkna till femtio på cirka femton centimeter. Ute på myrar växer träd långsamt. För mer än femtio år sedan, då trädet växte, kanske det stod nära träsket och likt granen växte fem centimeter på höjden varje sommar. Duggregnet övergår i små snöflingor, som letar sig även in under tak. Röken vänder varvet runt, alla får sin beskärda del så att det svider i ögonen.
Vi grillar det sedvanliga och resten av det medhavda behöver inte värme för att ätas. Vi sväljer ner det med drycker som hällts upp ur termosarna. En skylt upplyser att för trivseln ska man ta med sig skräpet hem. Det hade vi gjort ändå, men bioavfallet som kan brytas ner i och av naturen själv smygs tillbaka dit inte blicken når i första taget. Bättre än folien från de två saftförpackningarna som eldats upp av föregående besökare och som yr på i grillen (då vi anländer), resonerar vi. Vi släcker den kvarvarande glöden med snö.
Medan vi har varit inbäddade i skogen har vi inte märkt hur mycket det har snöat. Hemma är det alldeles vitt på marken, men det mesta har smält några timmar senare. Som efterrätt ska det smaka gott med lite hemgjord memma, detta år endast med ingredienserna: vatten, rågmjöl, malt, pomerans och salt.
Kommentare