Doftrankan - om att få en chans till

8 juli 2020

Man blir glad när ens krukväxter gensvarar med blommor då man har gett dem gödsling. Jag har två krukor doftranka. Den ena har lite större blad och blommar nu. Den som har lite mindre blad får nu knoppar och blommar om en vecka eller två. Den förra köpte jag för drygt tio år sedan och den senare fick jag samma vinter från församlingen, då min pappa gått bort.

---

---

För två år sedan var jag deprimerad och orkade inte riktigt ta hand om allt hemma. Jag såg att doftrankorna led, bladen vissnade, gulnade och föll av. Där stod den ena på fönsterbrädet helt torr och vissen – och jag led med den, för det var precis så som jag kände mig.

Så en dag ryckte jag upp mig och flyttade den till diskbänken. Jag tog bort alla blad. Inte ett enda var värt att lämna kvar, så skrumpna var de. Jag vattnade den rikligt, men jag vet inte riktigt varför. Den var ju så gott som död. På diskbänken blev den likväl stående ännu ett par, tre veckor.

Krukväxten var ett steg närmare komposten då den stod på diskbänken. Jag ryckte upp mig en gång till och sa, ”Ja, jag ger dig en chans till.”, sedan vattnade jag lite till och då jag närmare betraktade den så såg jag en liten grön grodd på den gråa kvisten, som gick runt den i krukan nerstuckna U-tråden. Va! Den lever ju! Den kom sig tillbaka till sin plats på fönsterbrädet och här blommar den nu. Är det inte härligt att ha gett och fått en chans till.