Blommor på nära håll
- Mariannes Maskor
- 25 maj 2021
- 2 min läsning
25 maj 2021
Det som man fascineras av har en benägenhet att återkomma. Det heter ju ”favorit i repris” då vi ser något vi har sett förr. Varje vår är det likadant. Vi är svältfödda på liv i trädgården efter vintern och varje liten blomma är välkommen – även de allra första maskrosorna. Himmelsbilder är också sådana som hänför. Här är något av det som finns i min trädgård just nu.
Dubbelnarciss
Påskliljor
Lökkompisar
Narcisshav
Jag har en gång fuskat i ett prov. Tack vare det här blev jag observant på granens blommor. Det var på den tiden som läraren använde en stencilapparat för att duplicera samma prov till hela gruppen. Det doftade gott från nystencilerade papper. Det var på årskurs fem som vi skulle ha biologiprov. Vi var ett par flickor som en rast kom på att vi skulle gå tillbaka in till klassrummet för att hämta böckerna, så kunde vi läsa in det sista innan provet skulle börja.
Då vi kom in i klassrummet stod stencilapparaten på katedern och originalpappret med provfrågorna låg bredvid. Någon läste vad det stod. ”Prov i Biologi åk 5”. Oj då! Det var inte meningen att vi skulle se det, så mycket förstod vi. Nyfikenheten tog överhand och efter en kort stund var alla frågor lästa. Den enda som jag inte hade en aning om var den om granens honblommor. ”Hur ser granens honblommor ut?” Jag bläddrade fort genom boken och hittade en bild med texten: ”Granens honblommor är röda.” Ooops, nu blev det fusk. Jag har inget minne av vad de andra flickorna gjorde, men jag fick skuldkänslor, lade tillbaka boken i min pulpet och sprang ut på rast, den lilla tid som det var kvar innan det ringde in till prov.
Granhonblomma med hatten på
Blekrosa honblomma
Mörkrosa honblommor
Granhanblommor
Gullviva
Röd gullviva
Trädgårdsaurikel
Vitsippa
Rosa vitsippa i knopp, björkpollen på bladen, blommar lite senare än den vita
Vårkrage
Pärlhyacint
Humleblomster blev fort en av mina kära vår- och försommarfavoriter. Det finns något ödmjukt i dess utseende, då blomstängeln växer upp med ”nacken böjd”. Blomman hänger ner lite så där som då ett barn står med huvudet sänkt mot marken, blicken nere vid fötterna, händerna tummar på något man håller i handen och man ber ödmjukast om ursäkt för att man avbryter ett samtal mellan vuxna och ber att få framföra något som man blivit ombedd att meddela den eller de berörda. Sedan då den blommat klart får den en annan hållning, då är den stursk som en ”nacksprättare”.
Jag tycker så mycket om den att jag har låtit den växa kvar i rabatter där den kommit upp och den allra första grävde jag faktiskt upp ur gräsmattan och flyttade in.
Humleblomster
Comments