En omväxlande försommardag
- Mariannes Maskor
- 15 juni 2022
- 4 min läsning
15 juni 2022
Försommaren är mångskiftande grön och fylld av livskraft, den bokstavligen exploderar med värme och regn i lagom mängd. Blommande hundfloka kan ersätta brudslöjans yvighet i en blombukett från försommarens dikesren. Dock är den lite besvärlig att hålla borta från de egna små odlingarna då den har så lång pålrot, precis som maskrosen.
Jag har sällskap under promenaden ner till bäcken. Vi lyssnar till porlandet som uppstår då vattnet med fart rinner igenom och ut ur den stora vägtrumman. Jag borde banda in en avslappnande stund med ljudet av rinnande, porlande vatten. Det är något med vatten...
Det fladdrar till. En fjäril – och jag ser genast att det är en för mig ny art! En vit, precis som kålfjärilen, men den här har klart lysande orange på vingspetsarna. ”Klart det! Va´ sku jag hinna fota´ den!” Två gånger fladdrade den till förbi oss. Jag är inte den som väntar ut eller arrangerar en perfekt bild till bloggen, men visst hade den suttit bra nu. Långnäsa.
Årets växthus
Till vänster har jag i år paprika, spetskål, dill, bladpersilja och körsbärstomater. I mitten sitter värmeelementen kvar, lite i vägen, men det får gå. Till höger innanför dörren står sonens citrus. Den såddes från frö för tretton år sedan och tuktas ordentligt inför flytten ut i växthuset varje år, men ändå är den skrymmande stor då man ska ta sig förbi den vid vattnandet med en full vattenkanna i var hand. Men jag gläds åt att se den leva och växa, för mina egna apelsinträd från barndomen klarade sig som mest två vintrar. Sedan har jag koriander, salladslök, stjälkselleri, persilja, grönkål och gul minipärontomat. På hyllan intill står samma physalisplanta som för tre somrar sedan, en citrus och en dadelpalm. Dem har jag tappat räkningen på hur många år de är, men skulle gissa på fem.
På väg in blir det först en runda runt rabatterna. Narcisserna har blommat ut, men högre upp har revsugan brett ut sig som en matta. Den täcker marken med sina frodiga revor och de blålila blommorna sticker upp likt hyacinter. Humleblomstren frodas på samma ställe och dem tar jag inte illa upp av om de hittar in i rabatten, men då de blommat ut kan jag nog knycka av blomstängeln. I år var de särskilt rikliga i antal. Färgkullan ska jag låta ta sig, så kanske jag känner mig ha råd att växtfärga lite av den senare. Den torde ge en klargul färg.
Och regnet det bara öser ner...
Vi hann tillbaka in och efter ett tag släpper himlen ner allt vad den har på en gång. På väderkartan finns inget utlovat regn, ingen åska heller. Regnmolnen är långt ute i Kvarken, söder om stan eller inåt landet. Så, det stämmer att åskskurar kan komma hastigt. Det trummade så hårt på taket och det blev vita streck i luften. Ingalunda kan det vara hagel? Jag sökte mig till fönstren på vindsidan och jo, där hoppade haglen som popcorn mot fönsterbrädorna av plåt. Jag försökte se efter från hurudant moln allt kom, men såg inget regnmoln. Temperaturen gick ner tio grader under en timme. Åskan mullrade tre gånger den kommande kvarten och sedan var allt plötsligt över. Solen sken igen och livet gick vidare.
Någon dag tidigare såg åkern ut så här: glatt spatserande skrattmåsar i havreåkern på jakt efter mask och småkryp i regnet. Det ser nästan ut som hagel.
På kvällen donar jag på ute och jag ställer mig upp då jag hör ett dånande muller från landsvägen. En tredelad långtradare dånar förbi. Mitt i mitt blickfält ser jag Molle komma skuttande genom åkern, skrämd av ljudet. Han har något stort i munnen som svänger hit och dit, en stor och fet vattensork.
Jag var ute och jobbade fysiskt, som trädgårdsarbetet innebär. En lövkompost till skall beredas plats. Där jag har samlat stenar ska nu komma två häckar trädgårdskompost. Jag gjorde en på hösten (3.10.21) och den hade jag nu tänkt vända eller åtminstone se över hur det stod till. Hade det skett någon förmultning? Jag var lite skeptisk till att det alls skulle gå fortare än tidigare då jag haft enbart höstlöv i komposten. Döm om min förvåning då det var endast de synliga fem till tio centimetrarna som var som jag lämnat dem. Allt inuti hade murknat och svartnat. Jag såg rester av barr, kottar, småkvistar och grövre stjälkar från perennerna jag lagt dit, men alla löv var ”puts veck”. I den nedersta halvan härjade björkrötterna fritt och det var arbetskrävande att få frigjort material. När hade de hunnit växa så där? Växer de under vintern också?
Ja, jag hade ju inte tänkt att det skulle bli så sent som det blev innan jag avslutade dagens arbete, men då arbetet inte var klart än... Orken tröt och det var läggdags. Kroppen var mörbultad av att försöka frigöra kompostmaterialet ur björkrötterna. Axlar och armar var inte vana vid att måst slita så. Armbågarna kändes uttöjda. Ännu följande dag var jag slak – och då var det dags för vattengymnastik. Jag var tvungen att avstå från uppvärmningssimningen då jag inte orkade dra mig fram och göra armrörelserna.
På kvällen då jag skulle lägga mig stannade jag upp och tittade ut genom sovrumsfönstret. Åkern var full av ”betande måsar”. En och annan spov och tofsvipa fanns också där. Jag kunde ana ett åttiotal som rörde sig.
Коментари