En ringblomma slår ut och lite annat
- Mariannes Maskor
- 22 aug. 2021
- 2 min läsning
22 augusti 2021
Det är något med kontraster som tilltalar människan. En del vill ha, andra vill absolut inte, men ett är säkert: kontraster tillför liv. De är varandras ytterligheter. Då vi i tiden byggde det hus som jag nu bor i, sa pappa att rött och grönt var finska kontrastfärger. Huset har röda tegelgavlar och grönmålade fasadbräder på långsidorna. Just nu kan jag inte påminna mig om något annat dylikt hus. Han menade väl att en finne oftare vågar kombinera dessa färger, mer än en svensk eller finlandssvensk. Jag vet inte. Hans ord har följt mig i livet.
Man kan vara färgblind och ha svårt att urskilja kontrasten mellan rött och grönt. I gymnasiet läste vi i genetiken att det även finns blå-gul färgblindhet, som är mindre vanligt. Där kan nyanserna flexa lite. I färgläran står blått och gult mitt emot varandra i färgcirkeln, medan det ibland kan vara blått och orange respektive lila och gult som är kontrasterande.
Just nu har jag i blomvasen på köksbordet ringblommor i härligt orange som kontrasterar mot blåklintens klarblått. Ögonen äter, namm-namm. I min förra bukett följde jag med då en ringblomma slog ut. Jag missade den första bilden, då jag först noterade knoppen. Den var alldeles fascinerande klotrund. Först då den började öppna sig en liten stund senare plockade jag fram kameran.
Ur min första bukett föll det små blåa stjärnor. Små söta blåklintskronblad. I rabatten hittade jag en ringblomma med mörk mitt.
Jag tog en runda på gården och betraktade min höstfloxrabatt. Floxen fick för trångt i sin första rabatt. Det var dagliljorna som tog plats och trängde dem från alla håll. Jag flyttade om dem, men det var väl något annat som inte var bra där, för de ville inte ta sig där heller. I fjol flyttade jag dem tillbaka till sin första plats. Då jag betraktar andras flox ser de så frodiga och fina ut. De trivs och tar för sig. Så ser jag på de egna och ser på deras blygsamma blomning. Mmm, jag får väl läsa på lite för att få dem att trivas bättre.
Det lustiga är att då jag fick mina floxplantor hade jag en som var vit, helvit. Idag har jag ingen sådan utan en vit som har rosa mitt. Den verkar alltså att ha muterat. De två rosa är likadana som tidigare. Jag har en annan perenn som också har ändrat färg. Jag köpte i tiden rosa och vita bräckor, men idag är de flesta ljusrosa. Tydligen har de lätt för att ändra färg, precis som aklejor.
Comments