En älgkonfrontation
- Mariannes Maskor
- 13 juni 2020
- 1 min läsning
13 juni 2020
En varm och vacker försommarkväll sitter jag i köket och vädringsluckan ut mot landsvägen står öppen för att svalare nattluft ska svalka inomhusluften. Plötsligt hörs ett ljud av knak och brak. Min första tanke är att det är ett träd som knäcks. Sedan befarar jag att någon av katterna orsakat en olycka, men det är det inte. Det är en sidospegel på en bil som knäckts och har skråmat sidorutan.
Det visar sig ha varit två älgar som tänkt sig över vägen samtidigt som biltrafiken passerat. Till all lycka hann bilisten reagera genom att bromsa in så pass att hastigheten inte var katastrofal och endast motorhuven blev bucklig och sidospegeln lossnade. Älgarna sprang iväg till skogs.

Det var för ca två veckor sedan som vi såg tre älgar på en åker en bit bort. De har synts där flera kvällar. Därifrån till landsvägen är det ca en kilometer. En vuxen älg är stor. Den är som en jättestor frysbox upplyft på ett köksbord.
Jag har själv klarat mig från att krocka med älg, men varit nära flera gånger. Hjärtat galopperar och bankar hårt. Man darrar och blir småvirrig i tankarna. Upprepar lite samma saker då man pratar.
Det är flera år sedan man tog bort älg-varningsskylten. De kunde sätta upp den igen för det har hänt flera krockar på backen efter det. Kvällens älgar måste ha passerat alldeles utanför husknuten. Jag stannade hos trafikanterna i en och en halv timme, tills polisen varit och farit. Det var mycket mygg. Jag hoppas och vill tro att det hade någon betydelse för de berörda att jag fanns där och väntade tillsammans med dem.
Comentários