Försommarblommor i trädgården
- Mariannes Maskor
- 28 juni 2020
- 3 min läsning
28 juni 2020
Årets första doftande vresros har slagit ut. Jag blåste bort insekterna och sedan gjorde jag som jag brukar med den första, tryckte näsan i vresrosen och drog in allt vad jag kunde och njöt av doften. Vresrosen är en invasiv art, som man vill ha bort ur den finländska floran. En invasiv växt tränger undan den naturliga växtligheten. (Lite som en cancersvulst som tar för sig och ingen kan stoppa.) Mina har inte spridit sig på tjugo år mer än att buskaget har blivit tätare och frodigare, men inte hejvilt. Om nyponen är bra på hösten brukar jag samla in, rensa dem och göra nyponmos. Jag fryser in i portionsaskar och sedan är det bara att göra soppa eller att äta som sylt till olika efterrätter.
I april fick jag en orange ros som jag lyckades få att överleva. Jag kom ihåg att vattna den regelbundet på fatet. Efter att den blommat klart hade den sida som var vänd mot fönstret, vuxit till sig och bildat en knopp. I slutet av maj planterade jag den i en utekruka. Där konkurrerar den med smultron och lite violer.
Min mamma brukade kalla denna lilja för kejsarkrona. Som vuxen har jag förstått att det här är brandgul lilja. Kejsarkronan har en grön ”tofs” som krona över en samling nedåtpekande orangea liljor. Jag hade en sådan en kort tid, men det var en vår då den vuxit upp bra, som junifrosten tog den helt . Efter det ville den inte ta sig och nu är det några år sedan jag såg något liv där alls. Ledsamt då växter går ut, men rabatten är inte tom för det. Det finns annat som tar över.
Då jag började min trädgårdsera fick jag den här gula dagliljan. Den räckte till fyra delar och på tjugo år har jag fått en mäktig liljerabatt. Det finns också en mindre, gul daglilja, men den har jag bara sett i andras rabatter. För många år sedan köpte jag en brunröd daglilja som blommar under sensommaren, medan de gula blommar som finast nu i juni-juli.
En tuva blålila nävor har också slagit ut.
Av brustna hjärtan har jag bara löjtnantshjärtan kvar. Med mina fänrikshjärtan gick det på följande sätt. Jag knyckte en liten, liten tuva för trettio år sedan och planterade den på försommaren. Den blommade och jag kände mig nöjd. Följande vår ansade jag den så bra att jag fick bort hela plantan. Jag trodde att jag hade fått hundfloka och ranunkler lite här och där. Det var inte förrän det var för sent, som jag erinrade mig att bladen liknade varandra och att jag förväxlat perenn och ogräs. Gissa om jag kände mig snopen och skärpte mig efter det.
Tuvorna med löjtnantshjärtans skulle jag flytta till en riktig rabatt, för de växte intill stenfoten på huset. Efter ett par år kom det upp ett skott på det gamla stället och jag fick en dubblett. Numera är den aktuella rabatten ett renoveringsprojekt och inga blommor frodas riktigt bra tillsammans med kvickroten. Den rosa vitsippan har jag flyttat. Återstår att få parkstånds, såpnejlika, japansk lykta och vallmo att hitta ett nytt ställe eller åtminstone ett tillfälligt, så jag får rensat bort kvickrot, hallon och brännässla till största delen. Jag har bara så svårt att få bestämt mig för när det ska ske.
Problematiken numera, är också det att min kropp inte tål trädgårdsarbetet så bra. Jag har intresse och envishet att hålla på, men helt plötsligt säger kroppen att det inte går att fortsätta. Då är det bara att avsluta, men jag vet inte när jag klarar av att fortsätta. Hur mycket för mycket blev det idag? Därför har det blivit deprimerande att starta ett projekt – jag vet ju inte när eller om jag ens får det slutfört.
Praktbetonikan sprider sig behärskat. Den har jag också flyttat och delat ett par gånger.
Aklejan har en tendens att byta färg och växtplats lite som det behagar den. Blålila är den mest förekommande, men även rosa och vit hör till ”grundfärgerna”. Detsamma gäller lupiner. Lupinen är också en invasiv, därför håller jag den under uppsikt.
På en del ställen låter jag den vilda floran stå kvar i rabatterna. På våren är det piggt att se det blyga humleblomstret eller rödbläran som lyser här och där. Röd- och vitklöver får ställvis också stå kvar. Just nu doftar det så sött från åkern, som är i grönträda, för där blommar röd-, vit- och alsikeklöver med timotej.
Fler växter som blommar just nu är kummin, hundfloka, baldersbrå, prästkrage, alsikeklöver, kråkvicker, gulvial, borsttistel (som doftar så gott), älgört, teveronika, solöga, revranunkel, en förvildad lila pensé, men som numera är som en viol, rödfibbla, gråfibbla, (grå-?)pilört, daggkåpa, berglök, gräslök, timjan (som övervintrade frösådden i fjol), bergklint, kaukasiskt fetblad, färgkulla och smultron. Några sena körsbärsblommor såg jag också. Tomater och vattenmelon blommar i växthuset. Säkert blommar det ännu fler sorter någonstans på gården.
Kommentare