Från vardag till fest och till vardag igen

8 juli 2020

Under denna vår med alla undantag har folk i hela världen fått tänka om. Vad är viktigt/mindre viktigt och vad kan vi behärska/inte kontrollera.

Med en dotter som abiturient har jag sett hur skolarbetet och vardagen har påverkats. Det blev ingen studentfest på skolan eller hemma på examensdagen. Hemmafesten flyttades fram till juli och skolans till augusti.

Det blev mycket sparsamt på jobbfronten och i stället startades olika projekt upp hemma. Den långvariga värmen i juni slog ut mammas prestationsförmåga, så svalare väder var mycket välkommet. Vi kunde baka och värmen kunde vädras ut.

Tack vare all hjälp jag fick så blev det en riktigt fin examensfest den fjärde juli, trots regn och att vi inte firade utomhus som planerat. Alla hittade sin roll. Vi klarade att hålla oss under gränsen för samlingar på maximalt femtio personer samtidigt.

För ett ögonblick kände jag mig själv som en gäst och tyckte att det var riktigt gott det som vi bjöds på och det var en trevlig stämning bland gästerna, som träffade bekanta och nya människor.

---

---

Dagen efter kände jag mig tacksam och ännu mera tacksam, där jag låg och vilade på min säng med brännande fotsulor. Jag hade klarat av festen och den var värd all uppoffring av egna behov. Vardagen kom emot med nya förändringar. Min ”Lillo” är nu stor. Hon har ryckt in i armén och strax innan så fick hon veta att hon kommit in på alla fyra utbildningar hon hade sökt till. Det var bara att välja och pausa platsen för ett år framåt.

Så, här är jag då kvar hemma och får njuta av alla hennes rosor och härligt doftande pioner. I mitt sovrum blommar doftrankan och konkurrerar om volymen. Den responderar på att ha fått gödselpinnar i blomkrukan i mars.

Den nyligen hemförlovade sonen, som fått nej på sina sommarjobb, kan nu glädja sig över att genom kontakter ha fått ett jobb för resten av sommaren och hösten. Det blev bra till sist ändå.