Gott och blandat – fagert eller ätbart
- Mariannes Maskor
- 29 maj 2021
- 3 min läsning
29 maj 2021
Man får anpassa frisyren efter hårlängden. Då jag hade meterlångt hår passade inte hästsvans så bra, men nog nu. Då jag nyss klippt mig var det för kort till att samla alla strån i svansen.

Här om sistens fick jag en riktigt fin fläta gjord i håret. Den hölls inpå tredje dagen, trots att jag sov. Lite mer tilltufsad blev den, men inte mer än att den gick att justera lite. Strax innan fick jag prova en ”Lady&Lufsen”-frisyr. Onekligen liknar håret Ladys cockerspanielöron.


Gnönsiskor med skyddsfärg
Småfåglarna har under maj månad ätit upp de solrosfrön som de sprätte ner från fågelbrädet i februari. Det har varit fullkomlig rusningstrafik vissa dagar, precis som under den kallaste veckan i februari. Det är så fascinerande att se hur skyddsfärgen fullständigt lurar ögat. Den oskarpa bilden är zoomad med telefonen och gör en ännu mera förvirrad. Där finns elva grönsiskor. Mossan i gräsmattan och solrosfrönas skal har samma färger som grönsiskorna. Som mest var det dessutom flera par domherrar, pilfinkar, bofinkar, blåmesar och talgoxar.

Under våren händer mycket i naturen. De späda skotten av mjölkört hade jag hört att man kunde använda som sparris. Sant?! Hade aldrig provat, men så fick jag till det i förra veckan. ”Mmm. Nå, int´ vet jag.” Bästa är ju att veta att man kan göra så, om maten skulle ta slut. Stjälkarna smakade bäst färska och utan blad. Bladen är något beska. Inuti stjälken finns en hal vätska, lite som ett glidmedel, som jag kände mig lite främmande för. Jag hällde hett vatten ur vattenkokaren över skotten (utan blad) och de fick dra ett ögonblick. Men, det var nog ingen höjdare att äta dem på det här sättet.
Dock, när jag letade på nätet efter tips på användning, kunde man fermentera bladen och göra örtinfusion. Jag har lärt mig att man inte får kalla det té, eftersom det inte är blad från tébusken, utan det kallas infusion. Krångligt, jag kallar det örtte trots allt. ”Te” får stå för en dryck gjord av torkade örter som får dra i varmt vatten.

Blad av mjölkört
Bladen av mjölkört skulle gnuggas sönder så att växtsaften pressades ut. Jag tog några blad, gnuggade dem mellan fingrarna, försökte rulla ihop dem lite och radade dem i en halvliters plastpåse, tätt, tätt. Då jag förslöt den rullade jag ihop den så, att så mycket luft som möjligt skulle pysa ut. Därefter rullade jag in den i en frottéhandduk och la den på ett varmt ställe i en vecka. Nu tog jag fram den igen för att torka den i ugnen. I receptet stod det att man kunde rosta bladen innan torkningen, men det hoppade jag över.
I Ryssland kom man fram till att en dylik beredning av mjölkörtens blad fick en smak som liknade téets och man minskade på importen av té och tog tillvara mjölkörten i stället. Det blev så allmänt att det fick ett eget namn, Ivan Chai.
Mjölkörtens blad ger ett väldigt gott te. Det här har man vetat om länge i Ryssland, speciellt i trakterna runt Sankt Petersburg, där den traditionella drycken Ivan Chai producerats i hundratals år. På 1800-talet startades en massproduktion, eftersom ryska tehandlare insåg att det inhemska, billiga mjölkörtstéet var förvillande likt äkta Kina-te. De började helt enkelt dryga ut sina dyra importerade varor med inhemskt mjölkörtste. Bluffen blev dock ganska snabbt avslöjad när det uppdagades att handlarna sålde mer te än de importerade.”
Citat från receptet på internet.

Fermenterade blad av mjölkört ska torkas och bli till örtte, var det tänkt

Jag har ännu inte hunnit smaka på det och utvärdera experimentet med té. Under torkningsprocessen sprids dess arom i köket. En egen lukt, som jag inte har bestämt mig för om jag gillar eller ogillar.

En bukett från gräsmattan och dess omgivning togs in. Gullvivorna är rikliga och de med röd kantning av blomman har också blivit vanligare. De första stänglarna med förgätmigej mitt i gullvivshavet fick mig att associera till den vackra Ålandsflaggan. Och så har den rosalila vitsippan slagit ut sina kronblad och vänt sig mot solen.

Comments