Husmorssemester till Raseborg
- Mariannes Maskor
- 2 aug. 2022
- 3 min läsning
2 augusti 2022
Jag har haft en enda betald och riktig semester i hela mitt liv. Fem dagars vila från vardagen fick jag en gång beviljat, då jag höll på att gå under av all belastning som fanns i livet.
Under den gångna veckan understöddes jag av vänner till en femdagars husmorssemester.
Den var helt fantastisk, helt underbar och rehabiliterande på alla sätt och vis. Ja, jag kan inte tacka nog för allt det jag fick respons på. Helt underbart, fantastiskt. Nu sker återgången till vardagen på ett nytt sätt. Det här hade ingen rehabiliteringsanstalt i världen kunnat ge mig.
Man blir ju hemmablind och det är svårt att se det unika runt en i vardagen och omväxling förnöjer. Naturen var helt underbar. Jag saknar synonymer, det blir bara en upprepning. Naturen i södra Finland varierar i höjd, jämfört med svenska Österbotten, som mest består av plattland. På vägen till stugan utbrast jag gång på gång i samma superlativ. Det var backar, vattenlanskap, klippor, träd. Allt var nytt – och ändå så bekant och hemma.
Vy från terrassen
Framme i Bromarv njöt jag av sällskapet, stickningen och naturen.
Stugan vi var i hade en fantastisk utsikt. Jag förstår om fastighetsskatten är hög på dylika sommarställen med strandtomt. Intill matbordet, där jag mestadels satt när vi stickade och pratade, vätte fönstren mot åsen och stranden. Åsen hade stenar, som såg ut som om de en gång blivit uthuggna i kuber och rätblock och som därefter fått ramla lite hur som helst och växa över med mossa.
Åsen intill stugan
Strandaster
Nere vid stranden började jag genast botanisera och hittade några för mig nya växter. Det var en låg och stripig rosablommande växt. Jag noterade den, men lämnade den oidentifierad och gick vidare till nästa och nästa. Det var nu jag fick lära mig att det fanns ett sätt att med telefonen få hjälp att hitta svar på vad eller vem bilder föreställde. Det går lika lätt som då man skriver in ett ord på google och trycker enter. Nu skulle jag trycka på kamerasymbolen i stället och ta ett kort. Det lustiga var att jag sa högt: ”Vad månne den där heter?” och medan google letade, svarade jag själv: ”strandaster”. Då jag i det skarpa dagsljuset hade svårt att se vad som syntes på skärmen, vände jag mig för att kroppen skulle skugga och döm om min förvåning då jag läste: ”Strandaster”. Jag vet inte varifrån det kom så klart till mig.
Dvärgarun
Gulkämpar
Två grenar med unika handtag
Skogstry
Nästa växt, dvärgarun, hade jag aldrig träffat på i flora-litteraturen, så det fick mig att undra om det kan vara en förrymd trädgårdsväxt, eller så inte. Kan skogstry vara det? Hittar inga ledtrådar att rapportera.
Längs den smala vägen kom naturen ända in till kanten av gruset. Vi plockade blåbär och satte i mun. Ljungen blommade vackert i stora tuvor och stråk. En liten ek hade skadats i toppen och delat sig i fem grenar varav två hade torkat in.
Blommande ljung
En femförgrenad ek
Raseborg och Hangö
Jag tycker om kartor och mellan varven undersökte jag var någonstans vi befann oss. När man ser på kartan kan man förstå att vattenburen trafik enar. Bromarv var en självständig skärgårdskommun fram till 1977. Samhället utvecklades och Bromarv gick ihop med Tenala. 1993 gick man samman med Ekenäs och 2009 bildades Raseborg tillsammans med Karis och Pojo.
Vitsvanshjortar korsade vägen flera gånger då vi passerade med bil till och från centrum av Bromarv.
Bromarv kyrka
Bromarv kyrka brann ner 1979 och den nya byggdes i lite gammal stil och invigdes 1981. Vi besökte först biblioteket och bläddrade i handarbetslitteratur innan vi avverkade grönsaks- och fiskförsäljningen nere vid stranden. Lökarna var stora, ärtskidorna enorma och morötterna smakade som om de var uppdragna och tvättade på morgonen, precis som hemma. I en hantverkarbod hittade jag en bra skylt med texten: ”Om livet ger dig en kaktus, behöver du inte sitta på den.” Den ska jag låta verka i mig, den var nämligen som målad med tanke på mig.
Bromarvs folkdräkt
Bromarvs kjol
Innan det blev dags att lämna Bromarv på söndag, hann vi se föreningen Brages vandringsutställning med folkdräkter i Martornas hus Villa Vega. Bromarvs folkdräkt har en vacker blå kjol med samlade smala färggranna ränder. Herrarnas väst är sydd i en version med smalare blå randning. I vävutrymmet intill började det klia i fingrarna, så där som det gör när man vill lämna allt för en stund och bara gå in i sin bubbla och bli ett med något, denna gång med vävning.
Allting har ett slut och det blev dags att säga adjö.
Comentarios