Höstnaturen
- Mariannes Maskor
- 3 okt. 2020
- 3 min läsning
3 oktober 2020
I förrgår noterade jag att förra vinterns fågelmatning börjat blomma. Ja, jag hade sett flera små solrosor växa, men hade inte trott att de skulle orka bli till något som blommade. En rar liten guling står nu i rabatten som en bonusblomma.
Under samma promenad runt huset såg jag att ovanligt många malvor hade slagit ut och beslöt mig för att ta in hela buketten och njuta av den tillsammans med lite japanska lyktor.
Jag har fått malvan och inte brytt mig om att definiera vilken sort. Från nätet ser jag inte vilken det är jag har. Det är liktydiga bilder under myskmalva, rosenmalva och trädgårdsmalva. Det finns i alla fall en större och högre sort än den jag har.
Jag har inlett fågelmatningen. Redan för ett par veckor sedan var det några mesar som signalerade att det var dags. Det har varit en sådan trafik och redan har de ätit upp fem liter solrosfrön. Idag var det en nyfiken talgoxe som jag hann få bild på innan den flög iväg. Det var som om den frågade om jag inte skulle komma ut idag, då det var så vackert väder.
Så kom jag mig då ut till sist. Jag hittade två vackert kontrasterande blommor, den djupblåa bergklinten och en grann rödfibbla.
En nyss flyttad sköldpaddsört blommar vackert rosa. Jag har haft den i närmare fem år, men den har inte blivit så mycket större, så jag tänkte att jag flyttar den. Det är så, att om en planta växer på fel ställe signalerar den på olika vis att den inte trivs. Ett sätt är att den inte växer sig nämnvärt större. Jag förstod det när jag läste på nätet att någon annan hade gett lite ”ogräsvarning” om sin. På bilden var det ett helt buskage med vackra snittblommor i rabatten.
I samma ny-rabatt har jag två tuvor kärleksört. De är från två olika ursprungshem och jag har noterat att de har lite olika tidtabell. Den ena är lite lägre och börjar blomningen i rosa någon vecka innan den andra, som är frodigare och lite senare. Vissa höstar har den förblivit mera grön än rosa.
Så tänkte jag mig ut på en äventyrlig promenad till postlådan trehundra meter bort. Förra gången kom jag mig dit, men det tog en evighet därifrån p.g.a. stressben. Nu tänkte jag satsa på samma fokus som tidigare promenader åt vöråhållet: fokus på blommor och natur vid dikesrenen. Det lyckades.
Jag hittade fyra snarlika gula blommor som för ovanlighetens skull blommade samtidigt. Den stora översta är en åkermolke. Den växte inte här då jag var i skolåldern, men har invandrat med jordbruket. Till vänster är det en liten höstfibbla. Till höger en fullt utslagen maskros och nederst en flockfibbla. Den hade jag inte så bra pejl på heller som barn. Längs infarten har det ibland blommat gråfibbla, men idag syntes den inte till, men nog tidigare i sommar.
Jag förlängde min ”tömma portlådan-promenad” med ett par hundra meter och kom till några enrisbuskar. På den andra hittade jag både gröna och blåa bär. Jag smakade på några blå. Mmm, det smakade skog.
Ibland får jag en sådan där liten filur som flygen in i mig och så ser jag bara klurigheter och roligheter. Min blick blev att vila på några alar, som tidigare blivit kvistade och som nu bildat nya grenar längre ner på stammen. Jaha, är det algren, nygren eller nykvist det är frågan om?
Nu är jag tillbaka på gårdsinfarten igen. Massor av förväxta flugsvampar och soppar, men så dyker det upp några grågröna kremlor igen. På nätet hittar jag informationen att grönkremlan skulle vara en läcker matsvamp, samtidigt finns det risk att förväxla den med lömsk flugsvamp. Här syntes ingen ring eller strumpa, men som jag tidigare konstaterat låter jag bli dem med dubbelgångare i båda lägren.
Till sist det vidrigaste, men småfånigt roliga för en som är samlare. Ibland får man för sig att samla på något man inte brukar, så där som döda flugor på matbordet. En husfluga, en blåglimrande spyfluga eller ”böllflugo”, en älgfluga, en förväxt bananis, en normal bananfluga (fruktfluga) och en liten svart fluga som trivts i utekomposten, men se en vanlig blomfluga hittade jag inte idag.
Alla med vingarna kvar
Comments