Insändare om kostens betydelse

13 november 2021

---

Att kostens sammansättning har stor betydelse för hur man mår eller fungerar, det har jag tagit del av personligen. Jag tyckte att det som jag upptäckt och inte fått tillräckligt tydlig information om eller gehör för i diabetesvårdkontakten eller det jag lagt fram vid läkar- och andra vårdbesök, det kunde jag dela med mig till andra som är i min sits.

Jag skrev en insändare, som jag sände till finlandssvenska dagstidningar i hopp om att kunna klargöra för åtminstone en kämpande människa hur vi kan bädda bättre för oss själva om vi förändrar kostens proportioner av kolhydrater, proteiner och fetter.

Jag funderade över en bild i textform, som kunde illustrera det hela och kom fram till följande: Kroppen är som en handväska. Det vi förvarar i den motsvaras av det vi äter.

1. Kolhydraterna motsvaras av de stora skrymmande byltena som kanske ett garnnystan, ett par handskar eller ett häfte. De är stora och lätta att hitta bland allt annat som finns där. Fingrarna har lätt att få tag i dem. Kolhydraterna används först av alla byggstenar i kroppens process att förvandla dem till glukos och energi för cellerna.

2. Proteinerna är lite svårare att fånga. Kanske så där som man letar efter en näsduk, en nyckelknippa eller en papperslapp i handväskan. Det tar en stund, men ibland kanske man behöver ösa ur nystanet, handskarna och häftet innan man hittar dem. Eller alla tomma karamellpapper eller gamla inköpslistor...

3. Till sist kommer fetterna i tur och de är som då vi letar efter de där pastillerna som har trillat ur asken eller som hårnålen som man tog med sig hemifrån, men som i brådskan lades i stora väskfacket och vi letar i det lilla eller i fickan. Vi kanske måste tömma hela väskan för att hitta dem.

4. Kroppens lagrade fett, underhuds- eller bukfett, motsvaras av något som har försvunnit in i fodret, genom hålet i den trasiga sömmen, den som vi inte ännu fått lappat. De föremålen har vi svårt att hastigt få fram. Det tar länge att bränna det fettet.

Om vi tar ut nystan, handskar, häftet och gamla näsdukar innan vi åker iväg hemifrån nästa gång, så är det redan lättare att se var hårnålen finns, eller om vi fått tömt väskan upp-och-ned kanske vi rentav kan ”tömma fram” pastillerna som har trängt in bakom fodret.

---

---

Här är dagens saftiga sallad med det sista av den egna grönkålen, lite persilja, äpplen, egen nyzeeländsk spenat, morot, kålrabbi, mungbönsgroddar och paprika.

Konstaterade skillnader?

Under två dagar då jag åt mera ”torr” mat upptäckte jag hur törstig jag blev, vilket jag inte känner lika lätt då jag ätit saftiga sallader eller tillredda grönsaker.

Eller som gången då jag ville unna mig en efterrätt efter en lunch ute, jag hade längtat efter tårta eller glass och då jag slutligen stod där och fick välja konstatera att jag nog inte ville ha det och i stället valde ost med lite sylt. Allt har blivit så sött att det har blivit nästan äckligt. Det hade jag haft svårt att tro för fem år sedan.