Krånglande pusselbitar och smarta telefoner

28 mars 2021

Vem tackar nej om man erbjuds ett pussel? Det blev en liten pusselpaus innan stickandet så småningom ska fortsätta. Men det var något som inte blev som det skulle. Det syns uppe i det blå. Jag fick känslan av att bitarna liknade människor som säger ett, men gör ett annat.

---

---

Pussel där en pusselbit ser ut att passa på många ställen är mycket svåra att bygga och alldeles särskilt på enfärgade partier. Jag såg att den himmelsblåa nyansen inte riktigt passade på slutet och blev alltmer irriterad. Jag gick igenom raden med kantbitar gång på gång och bytte ut någon bit, suck, och så påverkades hela raden. Det var som att sitta hos optikern och prova ut nya linser för glasögonen. ”Är det bättre så... eller så?

Till slut tog tålamodet slut. Jag tryckte ner bitarna även då jag såg att de inte passade helt och fullt. Tog nästa bit och gjorde likadant. Till sist återstod två bitar. Den ena hade rätt formation, men fel mått. Den andra hade fel form i förhållande till den bit som saknades. ÅH-Å! Kan det bli så också? Ja tydligen. Då jag gett upp provade barnen justera – med samma resultat.

---

---

Sommartiden börjar idag. Jag kom ihåg det igår, när jag såg i min väggalmanacka, men vid sänggåendet, när jag vanligen flyttar fram (eller tillbaka) klockorna hade jag redan glömt det. När jag idag på morgonen kom ihåg det hela, jämförde jag tiden på telefonen och klockradion. Det skilde en timme. Gissa vilken som var smart! Min förra smartis var inte lika självjusterande, även om den i menyn var inställd på det fick jag alltid flytta själv. Det var likadant med den uråldriga tvättmaskinen från 1970-talet. Den tvättade bra fram tills den en dag, femton år senare, slutade. Den tvättade så länge man själv vred fram programmet. I dag två tvättmaskiner senare har jag en som inte går att vrida fram mitt i programmet. Den tvättar själv från början till slut. Men jag har svårt att släppa pusslet, som nu är tillbaka i lådan. Jag tror jag säger Dacapo.