Levande död, väderpinnen och naturiakttagelser
- Mariannes Maskor
- 27 aug. 2020
- 2 min läsning
27 augusti 2020
Då tallkottarna har fröat av sig och gjort sitt, faller de småningom ner och ligger på gräsmattan tills någon tar hand om dem. Ibland plockas de bort och ibland lämnar de kvar. En gräsklippare kör över dem där de gömmer sig och vips är de halverade eller strimlade, redo för småkrypens snabbmatsbespisning.
På trappan står en gammal korg med tallkottar. Medan det var torrt och soligt väder var de fullt utslagna och spretade. Så kom några dagars regn och alla fjällen slöt sig. Den påminde mig om en väderpinne jag hade.
Leta efter en torr ung gran i din skog och ta med en kvist (ca 50 cm) där en bit av stammen är kvar. Fäst den utomhus på en synlig plats, samma väg som den har vuxit (upp är uppåt, ner är neråt) t.ex. på en synlig vägg eller vid trappan. Betrakta den, om pinnen pekar uppåt är det torrt och vackert väder, om pinnen pekar neråt är det fuktigt och rentav regnigt väder. Är det inte fascinerande! Att något dött fortfarande kan vara så levande.
På väg förbi en gran ser jag ett stort spindelnät. Hopps! Där satt spindeln själv i mitten och jag såg den för första gången från magsidan. Den var stor och lite rödbrun. Jag har sett den i olika nyanser förr, men inte så grann.
I går kväll satt en av sönerna och rensade och sorterade lite bär. Plötsligt hade vi en mognadsrad framför oss av lingon. En blomma, en grönkart, en vitkart, ett rött lingon och ett riktigt moget och mörkrött bär. Efter fotograferingen hittade vi också en torkad blomma, den som det inte blev något av alls eller som ”bodde hemma med mamma” tills hon gick bort.
Comments