Man ska vara försiktig med vad man önskar

16 juni 2020

För några år sedan hade vi flitiga besök av flera hackspettar. De hade det skojigt där de hoppade i spiral runt trädstammen utanför köksfönstret. De fick för sig att det var tillåtet att hacka en massa hål i ekstammarna på gården. Efter att ha gjort den upptäckten var jag inte så glad åt att se såren i den ännu släta barken.

En dag sa jag till Mirri att hon nog skulle få min tillåtelse att fånga en hackspett. Döm om min förvåning när det följande dag låg en död större hackspett på trappan.

---

---

Senaste dagarna har det låtit mycket om skatorna i flera träd på gården. Jag märkte att jag började tröttna på skväkandet och kvidandet, som hördes in genom vädringsluckorna.

För några år sedan räddade vi en inte helt flygfärdig skatunge från katternas rov. Den var redan jagad av en.

Men nu hade jag fått nog. En kväll då jag satt i trädgårdsgungan, smekte katten och konstaterade att jag borde borsta lös vinterpälsen på dem båda, sa jag till senior jägarmästaren: ”Du får nog ta en skata, Mirri”. Hela dagen idag har skatorna fortsatt skväkandet och jag var ute och skrämde dem med lite eget skrän flera gånger, för att få ett ögonblicks lugn. Ibland retas de med katterna, men nu syntes ingen katt till, däremot låg det en död skatunge på trappan. – Var det en önskan uppfylld?