Nackdelen med vassa knivar...
- Mariannes Maskor
- 15 maj 2022
- 1 min läsning
15 maj 2022
...är att då man skär sig kan man skära sig rejält. Jag har flera gånger skurit mig på de stora knivarna, oftast i pekfingret. Nu var det dags för tummen. Jag har övat salladshackandet under det gångna året och nu höll jag samma fart och det var bara några hack kvar, så skulle jag vara klar med tillbehöret till äggröran. Så fort kniven nådde skärbrädan visste jag att det gått galet. Mmm, där låg den yttersta ändan av min vänstra tumme bredvid det uppskurna.
Jag stod och velade någon sekund, sedan sträckte jag upp armen högt ovanför huvudet. ”Nej, jag måste ha något att trycka emot såret!” och slet åt mig ett ark hushållspapper. Det blödde inte så häftigt som jag trodde att det skulle, fast så fort jag lättade på greppet för att kika rann blodet igen. Det var bråttom att få på ett plåster. Jag hittade i mitt hobbyförråd kurviga glasspinnar och försåg mig med två och en liten gasbinda ut medicinskåpet. Voilá – så hade jag ett vårdpaket.
Det pulserade i tummen, men det blödde inte igenom. Det gick inte att fortsätta stickandet – som jag hade hunnit påbörja dagen innan. Det är nog begränsat vad jag gör ute, inga större trädgårdsarbeten i vår. Tumändan kommer att vara öm en lång tid framöver.
Jag lade mig att vila några timmar och då kom Molle-kissen och lade sig på fötterna. Det tog emot att stiga upp ur sängen, men jag måste. Molle låg länge kvar trots att jag bökade på. Han tyckte att han kunde passa på att tvätta sig.
Comments