När överraskningen förlamar och förlöser
- Mariannes Maskor
- 14 okt. 2020
- 2 min läsning
14 oktober 2020
Just nu är det ytterst livligt vid fågelmatningen. Jag sitter ofta vid köksbordet och låter ögonen vila på granen utanför köksfönstret. Snart har matstationen vuxit in i granen, kan jag bara konstatera. För kanske femton år sedan gjorde jag ett hål i marken, satte ner en grön rörstump och ner i den står en gammal stör nedspetsad. Den har blivit utbytt till en ny stör och ett annat fågelbräde hänger där nu.
De senaste dagarna har det varit sååå livligt. På cirka tre veckor har det gått åt mer än två ämbar solrosfrön. Kan bara fundera på om det nu är småfåglarna som tänker äta mig ur huset då flera av barnen har flyttat hemifrån.
Åtta talgoxar, en blåmes och en oidentifierbar suddig flygare på "kroken"
Jag har fotograferat och filmat och då jag lagt bort kameran tycker jag att det har kommit ännu fler och fortsätter fotograferandet. Fast, i dag hade jag nog ÖVERRASKNINGSGÄSTEN! Jag har aldrig tidigare sett en trädkrypare, bara i litteraturen, i tv-program och på nätet. Jag blev tvungen att kolla facit, om det faktiskt var sant.
Det var bara för ett ögonblick som den satte sig på tegelsidan uppe till höger om fönstret och så var den borta igen. Den tittade in, som för att kolla om det var sant det som talgoxarna hävdar, att det brukar sitta en tant där och titta på dem då de tittar in. Det hela var över på några sekunder, så det var inte att tänka på att fånga den på bild. Men den långa och lite böjda näbben var en förlängning av den spolformade och kamouflagemönstrade kroppen med ljus mage. You made my day. Nu fortsätter stickandet!
Comments