... och så kom vintern med snö, halka och minusgrader.
- Mariannes Maskor
- 25 nov. 2021
- 2 min läsning
25 november 2021
Molle-kissen har sovit inne i natt. Han gjorde ett försök att gå ut på morgonkvisten, men tyckte att det blåste för kallt. Även på läsidan drog det för kallt, tyckte han. Under kvällen och natten hade det snöat rikligt. Det var först i den tidiga ottan, då min hemmavarande son cyklade i väg till studierna (25 km enkel väg), som han gick ut.
Mitt nya normala är att det kognitiva inte riktigt håller ”normalfart” längre eller att jag ibland förstår utan att riktigt kunna koppla innebörden vidare. Ibland registrerar det saker utan att bokföra det korrekt, vilket hände nu.
Igår kväll registrerade jag att snöplogen körde förbi och efter en stund igen for åt andra hållet. ”Plogat. Bra.” Efter en liten stund for ytterligare en plogbil förbi igen, en lite mindre. ”Vad? En till?! Varför det?” Sedan klipptes minnestråden omedelbart av.
Då jag följande morgon tittade ut blev jag så förvånad över att det kommit så mycket snö. Jag kom inte ihåg att väderrapporten skulle ha lovat någon snö. Ögonen såg, men inget registrerades i mitt minne dagen innan. Inte heller minnet av plogbilarna kopplade mig till att det måste ha kommit snö. Minnestråden var ju avklippt.
Jag tog på mig ytterkläderna, öppnade dörren och in smet Molle som ett vinddrag. Jag började sopa av trappan och sedan gången mellan huset och gården. Den var mycket hal då jag hade gummistövlar på fötterna. Det blir till att hålla tungan rätt i mun för att kunna hållas på fötterna.
Tillsammans med assistenten skottade vi en god stund med varsin snöskotta innan jag blåste av. Om en stund skulle jag bli uppringd från hvc för att boka in två vaccinationer. Till det behövde jag väggkalendern, så vi gick in med halvgjort arbete. Lite senare på dagen erbjöd sig en granne att komma och dra upp infarten med traktor, för den hade vi inte hunnit skotta. Med dagens snömängd (och nulägets fysik) hade det tagit oss flera timmar, även om vi var två.
Efter att ha ”parkerat mig” vid köksbordet, en kvart senare, såg jag att fågelfröna var slut i automaten. Småfåglarna har flugit flitigt sedan jag fyllde på den senast. Nu har de snart ätit upp 50 liter solrosfrön denna höst. Det börjar bli dags att komplettera med talgbollar och -stänger, nu då det väntas bli en kall vecka. Medan jag var ute hade solen börjat lysa från en klarblå himmel. Jag hade hämtat telefonen och tog bilder då jag hörde ett bekant kråkljud. Eller var det en hes skata? Jag måste höra kraa-et fler gånger för att identifiera det. Det lät som en nötkråka, men var det verkligen det? Jag har väntat på den hela hösten för att fånga den på bild. Men inte heller nu hade jag kameran utan telefonens kamera och dess zoom räcker inte till för att ge någon bra bildkvalitet. Men där, ovanför alla grankottar sitter den i toppen i alla fall. ”Ha! Got´ya!”
Comments