Pollinatörer i skärgården
- Mariannes Maskor
- 15 juli 2022
- 2 min läsning
15 juli 2022
På min dag fick jag möjligheten att besöka en sommarstuga. Där hade växterna i den förgätna rabatten hunnit längre än hemma hos mig. Både toppklockan och tigerliljan hade blommat ut, medan de hos mig just hade inlett blomningen. En yvig rosenspirea bjöd in skärgårdsskogens pollinatörer.
Rosenspirea
Humlebagge
Jag såg genast en randig bumling, en humlebagge. Dess närvaro inspirerade mig att ta en närmare titt på vad det var som surrade och rörde sig i alla blommor.
Jordhumla
Fönsterblomfluga
Många jordhumlor surrade och burrade. De hölls inte stilla någon längre stund. Jag fångade en, som hade låren fulla med pollen. En riktig grovjobbare.
Flera fönsterblomflugor sitter också och ”tuggar i sig”, de hålls lite längre i samma position och är mer tacksamma att fotografera. De är för mig en ny insekt och först hemma letar jag fram en identifikation. Det står i informationen att det som vi felaktigt brukar kalla irriterande blomflugor egentligen heter skymningsmyggor och har inget med riktiga blomflugor att göra. Blomflugor är viktiga pollinatörer.
Den fyrbandade blombocken hann flyga sin kos innan jag hann ställa in mig med telefonens kamera. Hm! Än en gång fick jag bevis på att jag borde ta åtminstone en bild på håll innan jag försöker zooma in något objekt. Men jag hann ju identifiera den, tänkte jag som tröst.
Av skadan är jag vis och gör det med den bruna fladdrande fjärilen, när den väl sätter sig. Den sitter envist med vingarna ihop medan jag står och väntar att den ska vika ut dem, i hopp om att kunna identifiera den. I det starka dagsljuset är smarttelefonens skärm så mörk att det är svårt att se vad det är jag riktigt fotograferar. Erfarenheten av att de objekt som jag har zoomat in har blivit oskarpa, är allmänt förekommande. Så blev även denna luktgräsfjäril, men de tydliga prickarna på vingarnas utsida syns bra ändå. ”Ajöö, ajöö, mästerskräddare!” säger den och flyger iväg innan jag får en bild av den med utslagna vingar.
Luktgräsfjäril
Nere vid stranden hörs vågorna klucka mot hälleberget. En liten fisk snappar efter luft och vänder ner under ytan igen med ett litet plask. Det är stilla och lugnt, sparsamt med mygg. En fiskmås, eller om det är en trut, sitter stilla på en pelare i sten vid en liten klippö. Orörlig som en attrapp ser den ut över vattnet in mot stranden. En liten bris kommer svalkande och det rasslar till i asplöven och hängbjörken. Några små mariga tallar växer upp ur några klippskrevor. ”Det är hårt virke i den där.”, säger jag. Det skulle inte förvåna mig om den ett par meter höga tallen skulle vara hundra år.
Komentar