Pussel-passion
- Mariannes Maskor
- 3 jan. 2021
- 3 min läsning
3 januari 2021
Jag älskar att lägga pussel. Vid ett kurstillfälle skulle vi i gruppen presentera oss för varandra genom att säga ”Jag heter X och jag är bra på Xy”. Ordet skulle börja på den egna initialen. Det var många i gruppen vars namn började på min bokstav M, så en hel del användbara ord hann användas innan det blev min tur. Då tänkte jag: ”Vad är roligt och vad är jag bra på?
Jag konstruerade ett eget ord, mångbitarspussel, för att illustrera att det går bra med stora pussel och att många bitar är inget hinder.
Babels torn av Pieter Bruegel
Ett enda pussel hänger på väggen och det har 9120 bitar och föreställer Babels torn. Den flamländske konstnären Pieter Bruegel den äldre målade denna kända bild på 1500-talet.
Det inhandlades 1995 från varuhuset, men fick vänta fjorton år innan det blev byggt. Jag hade pusslat hela julen, alla i skrubben tillgängliga och längtade efter ett till. ”Ska vi ta ett nytt?”, lydde sonens fråga. Det finns bara ett nytt, tänkte jag, men det kan väl inte vara det som avses. Eller? Jo.
Barnen hade vuxit till sig, så bitarna skulle väl få vara i fred. Men vad skulle jag bygga det på? Och hur länge skulle det ta? Jag byggde det i omgångar på min största skiva och lyfte delarna ovanpå varandra. I trävaruhandeln fick jag veta, sedan pusslet var lagt, att det finns skivor som det skulle rymmas på. De sågade till en lagom del. Jag limmade fast pusslet, lackade ramlisterna och pusslet några varv, monterade och tänkte att ”Så var det bara upphängningen kvar.”
”Bara”, ja hela tavlan vägde ju rätt många kilo. Det skulle aldrig hålla att hänga upp på väggen som en vanlig tavla, 140 x 195 cm (originalbilden är 1,1 x 1,5 cm). Lösningsplanerna låg på ”groning” och plötsligt hade jag lösningen klar. Fyra stadiga krokar skruvades upp och sedan trädde jag in tavlan från sidan. Det var ett företag att göra på egen hand, det vet den som har sett var det hela är placerat.
Denna jul- och nyårshelg har jag också pusslat. Först lånade pussel och sedan de nya som jag fått, 1000-bitars och ett 1500.
Pusslets låda har annan bild
Operahuset i Sidney Detta ser badvakten
Jag pusslar gärna ett pussel flera gånger, om det är ett motiv som jag tycker om och som passar min pusseltrategi. Jag har ett system och en teknik som passar särskilt bra för de pussel jag har skaffat själv.
För en person som inte lägger pussel kan jag upplysa att det finns många sätt och de fungerar olika bra. Den överlägset sämsta strategin är att prova bitar slumpmässigt för att se om de hålls ihop.
Mitt sätt att bygga sker i olika faser. Jag börjar inte nödvändigtvis med ramen, men det är vanligt. Jag sorterar bitarna färgmässigt enligt motivet. Ibland sker sorteringen noga redan från början, men om det finns ett stort antal bitar i liknande färg så sorterar jag dem en gång till senare. Allt för att komma fort fram till det roliga, byggandet.
När bygget stannat av eller hotar göra det, t.ex om alla kvarvarande bitar har mer eller mindre samma färg eller mönster, lägger jag in ”turbo”. Det innebär att jag sorterar bitarna enligt form. En annan mellanstrategi är att detalj-sortera bitarna efter nyanser. Ett motiv kan ha oskärpa eller skärpa, det kan vara små nyansskillnader i färg som hjälper en att se var de kommer o.s.v.
Det som är roligt under pusslandets gång är att hitta detaljer i pusselbiten och sådant som ger en vink om var den ska vara. Jag fascineras fortfarande av att en pusselbit passar vid första provnigen, liksom ”faller på plats”. Och att pusslandet är en så bra metafor på livet. Att ha fått ”alla bitar på plats”.
Dubai Marin 1500
Comments