Vi plockar körsbär... och reder upp efter oss
- Mariannes Maskor
- 6 aug. 2021
- 1 min läsning
6 augusti 2021
Som härligt saftiga och mörkröda kulor hänger de högt uppe i det onåbara grenverket ovanför mig. Jag når dem inte från den mindre A-stegen och inte från den längre förlängbara stegen heller. Jag gör ändå ett försök. Iiik! Spraotsch! Efter ett tag händer det som jag mer eller mindre räknat med. På den ojämna marken är det svårt att få en stege att stå stadigt. Så hänger jag då där, fastklamrad i en gren med fötterna på den vinglande stegen. Det är nu som jag bokstavligen ska leka klängapa, tänker jag. Det är en bit ner, även om jag har fått fötterna att flytta sig några trappsteg. Jag släpper greppet och drattar omkull. Liggandes där under allt bladverk känner jag efter. Jo, det gick nog bra, det svider lite på benet och bränner i ena ringfingret. ”Jaa, e va´ jo just så de´ som e int ´ sko gaa!”
Dit inunder den stora björkens kjolar samlade vi allt grenverk
Så löste vi då körsbärsplockandet på ett annat sätt. Det var länge sedan som jag beskar körsbärsträden/-buskarna. Jag vet inte vilketdera de är, kanske nog mera jättebuskar. Det blev så att de kapades av och gallrades ur rejält. Det var lätt att plocka bären från på marken liggande grenar. De som fortfarande hängde i den nya toppen gick att nå med hjälp av att stammarna böjdes ner av unga starka ”kara-armar” (ståendes på en stege) medan någon annan höll i och ”säkrade” den och någon tredje plockade. Efter några timmar var arbetet slutfört.
Det tar ett tag till nästa rikliga körsbärsskörd, men den är värd att vänta på. Jag njuter av körsbärssaft under tiden.
Comments