Vårstädning ute

2 maj 2021

Det blev inte av att löven räfsades bort på hösten. Kvistar från vinterns alla stormar och oväder ligger överallt. Jag märker att våta löv rätt fort blir till ett mullikt täcke på gruset, speciellt i ett hörn, som är ett draghål och tillika lä. Det är mycket geggigt på marken då snö och is har smultit och bilar kört fram och tillbaka. Det stör mitt ordningssinne att se på ogjort arbete.

Jag påminns ständigt om mina fysiska begränsningar och riskerar att tappa modet då arbetet oftast blir på hälft och jag inte vet när jag kan eller orkar fortsätta och slutföra arbetet. Så där som det gick i höstas.

Jag ger allt då jag håller på och glömmer allt som oftast att jag inte klarar allt som förr. Jag mattas ut och hinner inte återhämta mig tills lust och humör är redo på nytt. Det är nedslående och då sådant händer dagligen blir det mycket lätt en deprimerande känsla som påminner en om vad man går för. Jaahh, ibland parerar jag det, ibland lyckas det inte.

---

Idag lyckades jag att få fram räfsan och få bort tre löv- och riskärror från gruset mitt på gården. Det är något lättare motstånd att räfsa i grus än i en mossväxt gräsmatta. Jag klarade av mer än jag vågat hoppas på, vilket förgyllde dagen. Frågan är bara: ”Var ska jag få rum med den stora lövhopen som ligger kvar på gräsmattan?” Mina tre lövkomposthäckar är fulla med råge och den fjärde har inte riktigt rum i samma rad, men det löser väl sig i sinom tid.