Är det inte det ena, så är det det andra – om ljuskänslighet

12 februari 2021

Jag tycker om vackert väder, men jag får ögonvärk av ljuset. Jag tycker om att se att jag blivit sommarbrun, men jag blir lätt bränd av solen. Jag tycker om sommaren, men jag tolererar värme väldigt dåligt.

Första gången jag reagerade på ljus, var under högstadietiden i februari. Jag nös varje rast som vi var ute och promenixade runt skolan. Jag märkte att jag kunde provocera fram en nysning då jag vände ansiktet mot solen. Det kunde hända någon gång att jag kände det som skavande sandpapper och nålstick runt ögongloben, men jag gjorde aldrig någon koppling till ljus eller sol. Det enda som hjälpte var att sova och nästa dag var det som förr.

Andra gången jag reagerade var även den i februari, men en mulen dag, då jag varit ute med barnen många timmar. Jag fick en ihållande värk runt ögongloben dagen efter. Det kändes svårt att acceptera att det trots mulet väder antagligen var utevistelsen som var orsaken till ”baksmällan”.

Även tredje gången var det den återvändande februarisolen. Jag hade under några veckors tid haft värk varje dag och stod vid apotekshyllan och övervägde aspirin eller om det fanns något nytt. Aspirin är det enda som har lättat på smärtan. Jag berättade hur det var och fick rådet att kolla ögonen. Det var inte bra att ta aspirin någon längre tid.

---

Jag bokade tid till en optiker och beställde mina första solglasögon. Efter det har behovet av dem bara ökat. En dag fäller jag ner kökspersiennen, nästa vill jag se solskenet (som har saknats i vinter) men sedan sitter jag då med värkande ögon.

Vid ett vårdbesök fick jag veta att det inte fanns något att göra (inga medikamenter) då det gällde ljuskänsligheten. Mmm-m. Det blir att fortsätta använda solglasögon i mulet väder och inomhus, trots att man ser lite ”onödig” ut. Det är inte så vanligt att ljuskänsligheten påverkar en människa så mycket som den gör mig – jag har i alla fall bara påträffat en enda annan människa, med nästan samma grad av ljuskänslighet.